TEMA | Svårt att bli gravid
Babyplan har träffat 6 olika kvinnor som alla drömmer om att bli mammor. För vissa lyckades det efter lite väntan. Andra har upplevt att förlora, medan andra har upplevt upprepade missfall, eller att det ännu inte funnits två streck på graviditetstestet. Gemensamt är att de är kvinnor i fertil ålder, men ingen av dem förväntade sig att det skulle vara så svårt. Äntligen har vi träffat en kvinna som är både mamma och änglamamma. Hon saknar större öppenhet och mindre beröringsrädsla när man förlorar.
Vicki Broch blev mamma och änglamamma när hon födde sina tvillingpojkar alldeles för tidigt. Sedan dess har sorgen och ångesten över ännu en misslyckad graviditet följt henne som en ofrivillig följeslagare. I dag vill hon ha större öppenhet och mindre oro för att förlora.
De har upplevt det värsta och det bästa inom några dagar. Liv och död. Den 20 augusti 2018 blir Vickie Broch och hennes man föräldrar till två små tvillingpojkar. Men bara två dagar senare måste de ta farväl av lille Elias, medan hans bror Yonas fortfarande kämpar för sitt liv.
Vicki Broch var gravid med tvillingar. Men under en rutinundersökning upptäcker läkarna att hennes livmoderhals är alldeles för kort. Eftersom hon bara är gravid i vecka 25 är hon akut inlagd på sjukhus. Men här är det för sent. Eftersom Vicki är 25+6 blir hon mamma till Elias på bara 692 gram och Yonas på 785 gram. Strax före förlossningen har läkarna varnat Vicki och hennes man för risken för en för tidig förlossning: vid vecka 25 överlever 50 procent och av de 50 procent som överlever har hälften olika typer av funktionsnedsättningar.
En kamp för livet
Elias och Yonas anländer till inkubatorn och här blir de första dagarna ödesdigra. Elias blir bara två dagar gammal innan den lilla kroppen ger upp. Samtidigt kämpar Yonas – som läkarna bedömde var i den sämsta situationen sedan födseln – timme för timme för sitt liv. Först efter fem långa och svåra dagar får Vicki och hennes man hålla i Yonas för allra första gången. Det blir sedan många veckor i inkubatorn utan att kunna hålla och gosa.
Den nya familjen hamnar plötsligt i en situation som visar sig vara helt annorlunda än vad de hade förväntat sig. De måste planera begravningen, samtidigt som de försöker hålla ihop sig – för vad ska hända med Yonas nu.
”När vi mister erbjuds vi psykologhjälp på sjukhuset, men vi är alltid i beredskap eftersom Yonas ligger i respirator och är så liten och ensam i lådan. Vi kan inte ens fatta att vi lämnar honom i ens en timme. Vi måste vara väldigt nära honom, säger Vicki Broch.
Vicki Brochs föräldrar och syster stöttar dem genom den svåra tiden. De pendlar mellan hemmet och sjukhuset i Odense och tar hand om allt det praktiska kring begravningen.
99 dagar på sjukhuset
Vicki, hennes man och Yonas tillbringar 99 dagar på sjukhuset. 99 dagar av sorg, ångest och rädsla med flera “nära samtal”. Yonas drabbas av två hjärnblödningar. Risken är stor att han har en njursjukdom och läkarna tror att han kan behöva en hjärtoperation. Yonas ögon är inte heller utvecklade som de borde vara.
Mot alla odds återhämtar sig Yonas. Han är nu 4 år och har mirakulöst nog inga skador. De ödesdigra dagarna på sjukhuset har dock satt djupa spår hos Vicki. När hon är mammaledig med Yonas kämpar hon också med sorgen över Elias och när hon kommit tillbaka till jobbet får hon en efterreaktion och är sjuk.
”Det gör ont och känns orättvist att vi var tvungna att förlora Elias. Jag är t.ex. i vissa periodgrupper på Facebook, och om jag ser några låga inlägg om att de väntar tvillingar så blockerar jag dem direkt. Och om det är två pojkar är det nästan ännu värre. Jag kan inte vara med i det.
Svårt att bli gravid igen
Vicki har alltid drömt om fler barn, men efter förlossningen kan hon inte tänka sig att bli gravid igen. Om hon ska skaffa fler barn ska det helst ta lång tid: 3-4 år minst! Men redan två år senare blir hon mamma till lilla Sofia.
”Om du hade frågat mig två månader innan jag blev gravid hade jag sagt: Nej, det är jag inte alls redo för. Men jag trodde aldrig att vi bara skulle få ett barn. Lusten efter fler barn kom snabbt tillbaka när Yonas växte, och det gick bra för honom. Jag visste också mycket väl att det förmodligen inte skulle bli lättare för mig att vänta i 3-4 år.”
Som förutspått kommer det att bli en graviditet som kännetecknas av ångest. Vicki får dock stöd i en sorgegrupp från sjukhuset. Hon får en barnmorska som följer henne noga, skannar extra och blir sjukskriven under graviditeten.
“Jag är så rädd för att förlora. Jag märker alla kroppens signaler. Jag känner att allt kan gå fel. Jag blir skannad varje vecka och när jag är lite lugnare går det 14 dagar. Men speciellt veckorna 23, 24 och 25 är riktigt svåra. Detsamma gäller veckorna direkt efter. Först i vecka 34 kan jag börja andas ut och då slutar vi med skanningarna. Jag får också startas på förlossningsdagen, eftersom risken ökar igen om man går över tiden.”
Som tur är är Sofia en frisk och vältränad tjej som väger 3200 gram, och allt går precis som Vicki kunde drömma om. Idag har Vicki blivit gravid igen. Men även denna gång är det många bekymmer – inte minst för att Vicki har ont i bäckenet.
”Där det förra gången var ett enormt kaos i mitt huvud av ångest kan jag känna att jag har mer sinnesro, för de gick bra med Sofia. Men jag har många bekymmer över mitt arbete i skolan. Det finns inte många tillfällen att sitta ner under dagen. Strax innan jag blev inlagd med tvillingarna gick jag upp för alla trappor på Møns Klint. Det är fortfarande i mina tankar om det verkligen var det som startade förlossningen.
Att hantera beröringsångest och tabun
På grund av förlusten av Elias har Vicki fått jobba med sig själv. För som hon säger: “Andra människors kamp är inte mindre värdefull för att jag har upplevt något värre.” Samtidigt upplever hon att hon fått många välmenande kommentarer, som i verkligheten har gjort henne väldigt ledsen:
“Jag har upplevt att folk säger: “Då var det bra att du hade två.” eller “Det gick bra – vilken tur att Yonas överlevde.” Men det säger man inte till någon som precis har förlorat sin mamma heller. “Då är det bra att du har din pappa kvar.”
Vicki vill också ringa till alla kvinnor som är eller ska bli gravida. Efter att själv ha upplevt den värsta mardrömmen har det gått upp för henne hur många kvinnor som faktiskt mister. Faktum är att 15-20% av alla graviditeter där kvinnan har upptäckt att hon är gravid slutar i spontanabort.
”I Danmark har vi en sorts oskriven regel att vi bara får meddela en graviditet efter att vi har gjort en nackvecksskanning, för tänk om… Det är så mycket tabu, skuld och skam. Men jag förstår inte riktigt varför man måste hålla det hemligt. Förlust av graviditeten händer så många människor. Jag känner själv många kvinnor som varit med om det. Och om du mister måste det vara skönt att omvärlden vet att du går igenom en tuff period just nu och kan stötta dig.”
”Jag har också lite svårt för att man på sociala medier får en helt förvrängd bild av att alla blir gravida på första försöket. Det är sällan så rosa som det verkar. Häromdagen var det någon i min terminsgrupp som skrev. “Är jag verkligen den enda som inte njuter av min graviditet” – det var så befriande”, säger Vicki Broch.
Ringen är sluten
Åren efter Vickis förlust firade hon bara Yonas födelsedag. Det var för svårt att gå till kyrkogården med Yonas. Idag går de tillsammans upp till Elias och hälsar på honom dagarna innan eller efter att de har firat Yonas.
”I början ville jag bara gå upp dit ensam. Nu tycker jag att det är mysigt och vackert att ha Yonas med mig, och jag får ofta varma känslor. Han har också nått en ålder där han har börjat sätta ord på tanken på att ha en bror. T.ex. kan han säga: ‘Nej, jag gjorde en så hög boll idag, jag undrar om Elias kan nå den’ eller ‘Tror du att Elias kan se oss nu’.”
Hur har det varit att få reda på att du ska få en pojke i januari?
”Oj… Det har varit väldigt rörande. …. Det betyder mycket för oss att få en pojke. Jag vill så gärna ge Yonas en bror här i livet, nu när Elias inte kan vara här. Det känns på något sätt vettigt för oss.”
3 goda råd, när någon mister
Vicki Broch vill gärna vara mer öppen och mindre orolig för att förlora. Därför ger hon här 3 bra råd.
1. Var inte rädd för att prata om det
Det gør mig ikke mere ked af, at andre nævner Elias. Jeg er allerede ked af det. Tværtimod hjælper det at tale om ham og især under en graviditet som nu, hvor det hele kommer op igen og i perioder fylder meget – især omkring uge 25, hvor jeg fødte.
Der er meget få, der nævner Elias. Det stoppede ret hurtigt. Jeg kan sagtens forstå, at det er svært at spørge. Det er længe siden, og folk tænker måske slet ikke over det, men det ville faktisk være rart, hvis nogen turde spørge.
2. Låt bli försöka vara mer positiv
Du behøver ikke finde på noget positivt at sige, som: ”Så var det godt I havde to – tænk på dem, som kun har en”. Bare sig, at du er ked af det, og vær der for personen. Alt det andet gør bare en vred og ked af det.
3. Erkänn att personen du har att göra med har blivit mamma
Oavsett om du tar hem ett levande barn eller inte så har du blivit mamma. För mig är det trevligt att vissa minns Elias – det är nästan värre att ingen pratar om honom längre. Jag blir också glad när min syster har varit förbi och lagt blommor på kyrkogården.
3 produkter från Babyplan som Vicki har använt
1. Jag är nog ett testmonster – för jag är så nyfiken
Jag testar mycket när jag är gravid för att jag är så nyfiken. Med Sofia testade jag positivt 3+3 och gick bara och väntade och testade om hon blev ‘hängande’. Jag gjorde en gång en omröstning på Instagram om hur många tester folk tog. Resultatet blev fifty-fifty. Men jag har verkligen svårt att tro att någon BARA skulle ta ett graviditetstest och ringa doktorn. Vem gör det?
2. Ganska praktiskt att veta när man har ägglossning
Med tvillingarna blev jag gravid på 2:a försöket och med vår dotter var det på första försöket. Här i min tredje graviditet gick det 9 månader. Det kändes som en riktigt lång tid, men det är faktiskt ganska normalt.
Jag har använt ägglossningstest varje gång. Jag tycker att det är vettigt att spåra, eftersom ägglossningen kan variera från månad till månad. Det är synd att slösa bort tid om du vill vara gravid, och det är inte så att du har oväntade alternativ när du redan har barn. Man somnar ofta när man lägger ifrån sig dem, och det är lite synd att missa chansen.
3. Kanske är Babyplan fertilitetsgel inte alls så tokigt
Vi har även använt Babyplans fertilitetsgel en gång. Det ska göra det lättare för spermierna att röra sig effektivt snarare än att befrukta ägget och skulle därför maximera chansen att bli gravid. Det var faktiskt lite konstigt, för den exakta tiden vi använde den var faktiskt den månaden vi blev gravida här för tredje gången. Och ja, vi hade försökt i 9 månader.